Jag kom in 2-3 veckor för tidigt för att några hjälpinsatser skulle sättas i bruk, d v s få vård för att bebisen skulle få stanna och ges bästa förutsättningar för att stanna kvar och överleva.
Jag var precis mitt emellan i ingemansland där bebisens öde lämnades i våra händer.
Rent tidsmässigt så var allt så fel, fel, FEL! Jag var i de "lugna veckorna", sa läkaren jag träffade på akuten. "Eftersom du är i de lugna veckorna så är det säkert ingen fara ska du se", sa hon då vi hade gjort ett abdominellt ultraljud och allt såg bra ut. Efter 5 minuter satt hon som ett stort frågetecken och en väldigt obekväm min då hon berättade för mig vad hon kände.
Jag kommer nog alltid ha svårt att acceptera att jag inkom 2-3 veckor för sent till akuten. Men kanske kommer jag en dag känna att det var tur att jag kom 2-3 veckor för tidigt...
Jag har alltid trott och tror fortfarande (!) att allt har en mening. Det är bara väldigt svårt att förstå vad meningen är ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar