Det är inte ofta jag ser honom men ibland så...

I dag var han som jobbar som "transportör" på akuten på min avdelning. Mötte hans blick och han sa hej.
Jag sa ett tyst hej och styrde sen både steg och blick snabbt vidare. Förbi.

Motade bort minnena från den natten. Bort, BORT - och faktiskt, jag har kommit så långt att i det här fallet kunde jag styra bort dem. Inte låta dem ta över. De låg där och grodde lite i periferin ett tag men sen försvann dem. Tack och lov. Fixar inte att bryta ihop på jobbet, vill inte, behöver vara fokuserad. Får inte låta mig rubbas.

Sånt får jag ta när jag går därifrån...

I morgon är det 22 september, ett datum jag fick nämnt som BF. Går in i en tung period nu då jag har fått olika datum för BF, allt från 22-29 september.

Nej, det är ingen rolig vecka som väntar... men det är bara att gilla läget. Det som inte dödar härdar... typ.