Sovit så fruktansvärt illa i natt. Kunde inte somna och vaknade sedan alldeles för tidigt. :(

Det har varit fullt upp i helgen och i dag ser jag fram emot en lugn dag där jag mestadels är själv. Känner att jag behöver ensamma dagar då jag bara är, där jag kommer ifatt med tankar och känslor  jag trängt undan då jag varit omgiven med människor. Det är skönt att få tänka på något annat, visst, men för  att komma vidare med hela sorgeprocessen känner jag också att det är på de här blanka kalenderbladen jag kommer vidare. För hur ont och jobbigt det än är så är det tankar jag behöver tänka, funderingar jag behöver älta, tårar som jag behöver gråta.

Snart juni... nu skulle nedräkningen ha börjat inför semestern och den kommande föräldraledigheten. Vad ska jag nu ha nedräkning till? Oktober kanske.