söndag 27 maj 2012

Mio

Och så kom det en våg av Mio-minnen, Mio-känslor.

Tunga minnen att hantera, minnen som inte borde finnas.

Minnet av hans lilla kropp; mitt finger mot hans kind, hans lilla hand i min...

... och känslan då barnmorskan går ut ur rummet med honom, vetskapen som bankar i mitt huvud: det här är sista gången jag någonsin ser honom. Usch. Fy fan. Så hemskt det var. Så plågsamt. Så tungt.

Så tomt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar