I dag har jag alltså gosat med bebis mest hela dagen, så underbart!

Jag hoppas så att allt kommer gå bra för oss och att vi kommer åka hem med fullastad bil från BB om ett par veckor. Det känns som en omöjlighet men åhh vad jag hoppas!

Pratade med en bekant i går som frågade hur det var med mig. När hon frågade vilken vecka jag var i så hon: "Men då är ni ju i land nu!". Just då slog det mig att hon inte har en aning om vad vi varit med om, vad vi upplevt, hur vi har känt och känner. Och inte heller kände jag att jag behövde lägga energi på att försöka få henne förstå... "mmm"... räckte som svar från mig.

Nä, än är vi inte framme - och frågan är egentligen om man någonsin kommer fram? Allt beror på vilka proportioner man sätter det till.