Efter att ha haft väldigt ont i magen och korsryggen ett par timmar och då jag insåg att jag inte riktigt kom upp från soffan så insåg jag att jag kanske skulle ringa in till förlossningen och höra lite med dem. SMVC har ju sagt åt mig: "Blir det värre så hör du av dig", så jag anammade deras råd.
Fick prata med BM R och jag vet, men hon har en ton som är allt annat än ödmjuk, vilket jag inte gillar. Jag berättar hur det känns och hon säger: "Det är ju jättesvårt att ge något svar såhär på telefon". Ja, det var ju just därför jag ringde... för att se om det är något de vill följa upp eller om jag kan avvakta. Så långt är jag ju med! Jag berättade att jag tagit Bricanyl och två Alvedon för över en timma sen men kände ingen direkt effekt. "Alvedon har inte sin maxeffekt förrän efter 2,5 timma", fick jag till svar. Oookej, men borde man ändå inte få någon slags effekt innan dessa 2,5 timmar? Bricanylen sa hon ingenting om, men där har jag fått berättat att man ska känna att det händer något efter 20-30 minuter. "Jag ska ringa till jouren så ringer jag tillbaka till dig", sa hon.
Efter en timma (!) så ringer hon tillbaka. "Precis som jag, så tycker jouren att det här är ju jättesvårt att säga något om på telefon. Sen vet han inte riktigt vad han ska göra med dig om du kommer in". Eh, nähe, tänker jag... Det är väl det som är deras jobb att komma på något!? Förmodligen skulle han inte ta cerklaget men det är ju inte det jag är ute efter i första hand. Vill bara att någon ska kolla så att inte alla sammandragningar har påverkat tappen eller att cerklaget är på väg att lossna, slitas isär när det sitter i min livmodertapp. "Du får göra som du vill om du vill komma in", svarar hon. Och just dessa svar avskyr jag som patient - för det känns som att där lägger vården över ansvaret på mig!
Jag hade fortsatt ont hela kvällen och har haft en natt där jag mestadels varit vaken p g a allt som gjort ont.
Jag har fortfarande ont men det är under kontroll. Känns skönt att jag har läkartiden i dag att se fram emot. Fram tills dess blir det soffan och jag hoppas verkligen jag lyckas vila lite, för det behövs nu kan jag lova...
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar