måndag 14 maj 2012

Samtal om Mio.

Vi åker förbi möbelvaruhuset Mio's skylt. "Mio... Min lilla Mio", tänker jag alltid när jag ser den där skylten, säger min man.

Ja, vem tänker inte på honom, svarar jag tyst för mig själv.

"Även om jag ser fram emot det här nya barnet så himla mycket så betyder det ju inte att man glömmer Mio", säger han sedan.

Jag är glad att han säger det här till mig, för det bekräftar att vi har precis samma tankar och känslor. Både vad gäller för bebisen i lin mage och för Mio, den bebis vi gick miste om att lära känna.

"Tänk om något skulle gå fel nu", säger min man. Ja, tänk om... Det går bara inte. Fast det gör det ju.

Två föräldrar som saknar sitt döda barn och bär en oro ingen borde känna; men som ändå där i saknaden kan känna nyfikenhet och längtan efter det nya barnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar