Barnlek

Jag är så innerligt trött på alla ungar som springer här just nu. Känner mig hemsk, jag har ju trots allt satt mig själv i "situationen".

Jag är såklart jätteglad att barnen (i detta fall gäller det sonen) har vänner, det är inte det. Men när man ligger här och känner sig som en gravid flodhäst, utan ork och mest bara allmänt irro så är det inte kul med en massa ungar här.

Ni vet, killar leker ju inte två och två... Nej då, de är i grupp (vilket jag också annars är för, bara inte just nu).

Sonen har varit borta i två dagar hos en kompis och det har varit skönt på ett sätt, det ska jag inte sticka under stolen med. Det var även väldigt trevligt att få hem honom nu på förmiddagen, sitta och fika på fruktsallad och höra hur han haft det. Jättemysigt!

Efter tio minuter dyker det upp en polare till honom.

Jag tycker det är så svårt nu hur jag ska hantera allt lekande. Jag orkar inte ha folk (barn) här var och varannan dag. Men sen kommer det där samvetet...

Jag biter ihop och tänker att mina barn ska väl inte behöva avstå från att leka med kompisar här hemma för att jag är höggravid och mår som jag gör. Men inte skiner jag som en sol eller kvittrar som en fågel när unge efter unge entrar entré nu i dagarna....

Snart så, snart är jag mig själv igen... Om sisådär 8 månader :)