Kommer jag till vecka 36 med ett ihållande cerklage blir jag glad, och mycket förvånad.
De senaste dagarnas sammandragningar är inte roliga. Bara jag vrider på mig, reser mig upp, går med för stora kliv så kommer dem. :(
Full aktivitet i magen är det, som mest när jag ska till och sova. Tack och lov så verkar bebisen sova rätt gott om natten i alla fall, synd bara att jag ändå måste upp på toa några gånger. Fast jag ska ändå vara tacksam för det är inte förrän sista tiden jag har behövt gå upp på grund av den anledningen.
Jag börjar se slutet på denna graviditetsresa och jag skulle ljuga om jag inte sa att det är rätt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar