Tankar om föräldraledigt (lyxprobem)

Här hemma börjar det märkas av på pratet att det förhoppningsvis vankas bebisankomst i familjen. Mysigt! Det är en del som ska tänkas på... förutom inköp så ska ju även föräldraledigheten planeras.

Denna vecka har jag lovat min chef att hon ska få in min ledighetsansökan, som redan är någon vecka försen... Hur länge vill jag vara hemma? Jag vet ju att jag kommer att sakna att jobba, så en plan jag har är att när barnet är runt 8 månader gå in och jobba extra en helgdag. Måste bara kolla upp vad det blir för ersättning, i bästa fall blir det en väldigt trevlig sådan och bara att då jobba 6-8 timmar gör att jag kan spara flera dagars föräldrapenning den månaden. Det blir som två flugor i en smäll - sparar dagar + får hålla mig à jour med arbetet.  Så går en tankebana.

Men sen så tänker jag att det här är förmodligen sista gången jag kommer att vara föräldraledig, jag vill njuta och vara i nuet, inte vara på språng i framtiden med mina tankar (som jag varit de två tidigare gångarna). Vore det inte skönt att lämna jobbet åt sidan 100 % - jobba kommer jag ju ändå hinna göra i mååånga år framåt.

Men så tänker jag... att varför måste det ena utesluta det andra. Varför skulle jag inte kunna njuta och vara i nuet bara för att jag går in och jobbar kanske en helgdag per månad från det att barnet är 8 månader?

Suck... vet varken ut eller in.

Min man vill också ta ut föräldraledighet så denna gång kommer jag inte ta ut lika många dagar som jag gjort med de andra två barnen. Han var ett tag inne på att dela hälften rakt av, han hade läst något om jämlikhetsbonus, men där sätter jag mig emot. Visst är jag för jämlikhet men man måste väl också få se till familjens bästa. Även om det skulle bli en trevlig klumpsumma med pengar tror jag ändå vi skulle gå back det om han var hemma. Jag avslog. Sen började han fundera och blev väl lite fundersam om han skulle kunna vara borta så pass länge från sitt jobb. Jag har ju lättare att vara ifrån mitt arbete så varför ska jag inte ta större delen av föräldradagarna, tänker jag. Som sagt, man får se till vad som passar varje enskild familj bäst.

Min man är väl lite inne på att ta 2-3 månader på raken och sedan ta en dag varje vecka under en längre period. Det förslaget röstar jag på.

Så, visst finns idéer hur dessa dagar ska fördelas, men det är ändå en djungel! Och inte 17 är jag, trots dessa idéer, klokare på hur länge jag ska söka föräldraledigt.. :/