Boar

Vet ni, jag tror att jag har börjat "boa"! Tilläggas bör att hela tiden med "men om det inte blir någon bebis, vad gör jag med det här ?..." Trist att sådana tankar hela tiden tränger fram men samtidigt kanske det inte är så konstigt...

Jag har börjat tvätta upp små bebiskläder, de få jag har kvar sedan mina tidigare två... Så pyttesmå kläderna är! I dag manglade jag bebislakan, letade på ett lakan till vagnen... och så har jag googlat på en massa bebisgrejer. Bland annat har jag kommit på att jag vill ha en sån här - en babynest. Tycker det ser så gosig ut för bebisen att ligga i en sån - och även en bra grej att ha i sängen mellan oss vuxna. Nu kostar en ny babynest runt 800:-, pengar jag absolut inte är villig att lägga ner på det. Så jag kom på den briljanta idén att höra med min mamma - och visst ville hon sy en sån. Så här framöver ska vi till en tygaffär och köpa det som behövs. Min mamma är bara bäst <3

Jag har även beställt ett blöjfodral sytt av en tjej jag fann på en syblogg. Blöjfodralet rymmer cirka 3-4 blöjor och lite våtservetter.

Det som vi behöver ta itu med här framöver är skötbordet. I badrummet får vi inte in något; ett sådant över badkaret går bort då vi har ett asymmetriskt sådant i plast, vägghängt går också bort då vi inte vill borra i sjöstenen. Så det blir väl som sist, att vi får hitta plats i vardagsrummet. Inte särskilt kul men vad ska man göra? Inte vill jag springa i varken trappen upp eller ner i källaren vid varje blöjbyte. Nej, jag vill ha en plats att byta på för att längre fram ta bort det och bara ha en sån där mobil "plastmadrass" att flytta runt och lägga där man är.

Det är så himla mysigt att hålla på och bebismysa men samtidigt så jäkla skrämmande... Hoppas såå att bebisen som bökar för fullt i min mage håller sig levande!

Det är så mysigt när jag vaknar på morgnarna och känner de första bebisbuffarna... Det är en sådan lättnad att känna att den överlevt ännu en natt. Sjuka tankar kanske men det är så jag känner.

Jag är så nyfiken på vem det är jag burit i min mage i så många månader nu. Vem är du därinne? Vem kommer du att bli? Jag längtar så tills jag har bebis i min famn - och kanske har jag det om 5-6 veckor! Känns... overkligt - och alldeles, alldeles fantastiskt.