Jag är numer dagligen i konflikt med mig själv huruvida jag får gnälla eller inte. Vill inte gnälla över den här graviditeten för innerst inne är vi ju SÅ lyckliga att jag ens är gravid och att jag har kommit såhär långt, men...
... nu är det tungt. Bokstavligen talat.
Jag har bestämt mig för att här i bloggen får jag gnälla hur mycket jag vill - och framför allt, att det är tillåtet att få gnälla! Skulle någonting gå snett så får jag väl handskas med skuldkänslorna då.
I går hade jag en sån TRÅKIG dag. Sov och vilade alldeles för mycket så jag blev helt yr och dimmig i skallen. Det var så skönt att få gå och lägga sig och invänta nästa dag. I och för sig var den totala slappardagen helt självvald då jag tidigare varit uppe lite för mycket och kände att jag behövde ha en vilodag, inte minst för att se om sammandragningarna skulle ge sig.
Jag har många sammandragningar, ont i cerklaget, en för jävlig foglossning... Kan inte röra mig såsom jag vill. Känner mig helt enkelt fångad i min egen kropp.
Bläää! Vill bara få ut vår guldklimp så livet kan rulla vidare. Den här längtan efter det lill* knyttet är stor nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar