Tid

På min 33:e födelsedag upplever jag den 14:e veckan sedan du dog och föddes. En massa veckor av sorg, saknad och varför.

Jag skulle ha varit vecka 34+0 i dag. Jag borde bara haft max 6 veckor kvar.

Vad fel allting gick. I stället för att räkna ned till BF räknar jag veckor sedan jag rörde och såg dig sist. Kände dig sist.

Jag minns de sista sparkarna, så tydligt så tydligt. Precis efter att jag tagit se fyra tabletterna... oj vad du gav dig till känna då. Det underlättade inte mitt beslut direkt, snarare rev itu mitt hjärta ännu mer. Det gör ont fortfarande.

Det har varit min födelsedag idag. Jag har haft en fin dag tillsammans med dem jag tycker allra mest om - min familj. Mio, du saknades.

Trots en jobbig veckodag har jag bestämt mig för att känna mest glädje. Glädje över den fina familj jag har, både den jag skapat tillsammans med mannen jag älskar och den familj jag blev skapad till.

Det har varit en bra jobbig födelse-/dödsveckodag.


- Posted from my iPhone