Internet är läskigt. Ja, läskigt på så vis att man kanske tror att man skriver anonymt genom att inte ge ut namn eller bostadsort. Vad fel det är. Det får mig att fundera på huruvida jag ska gå vidare med den här bloggen. Jag har valt att ha den öppen för att kanske finns det någon som googlar på "sorg", "avbruten graviditet" etc. och hittar hit och finner någon slags tröst - tröst på så sätt att de känner igen känslor och funderingar som de går igenom om de gått igenom liknande förlopp som jag.

I går trillade jag av en händelse in på någons inlägg som jag kunde härleda till en person på orten. Det var slumpen som avgjorde att jag kom in på just den personens inlägg... och direkt klickade det "Men det är ju hon!".

Alla väljer vi ju vad vi vill dela med oss av till andra, och alla är vi medvetna om att det vi skriver är öppet för _alla_ även om vi tror att vi är anonyma.

Jag måste fundera hur jag ska gå vidare... Jag har inget som helst behov av att nå ut till så många som möjligt med det jag skriver, jag strävar inte efter att x-antal besökare varje dag, vecka eller månad. Nej, jag har inte den typen av behov. Det enda jag har behov av är att skriva, om så bara för min egen del.

Återkommer. Kanske.