Jag skulle kunna göra mycket för att få hålla hans lilla hand igen. Få ha honom vid mig. Lukta på honom. Dra med mitt jättefinger på hans små, små fingrar och tår.
Åh, vad jag skulle vilja se honom igen.
... och i samma stund jag tänker tanken så slår det mig hur sjukt det är, att vilja se sin döda son igen.
Men vet ni, att även fast han aldrig kom till oss levande så kan jag många gånger känna att saknaden av Mio bland oss är stor.
Hur kan en liten person, som man aldrig hann lära känna, lämna ett sånt stort tomrum i en verklighet han aldrig var en fysisk del av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar