Först högg det till så fasligt i hjärtat när jag såg vad hon ritat, men när jag fått ta in det fylldes jag av sådan värme och kärlek, för alla mina barn.
Jag blev så glad att just hon, dottern, ritade Mio för hon sa knappt någonting om det som hänt när jag kom hem från sjukhuset. Det är många gånger jag funderat över vad hon tänkte, kände och vad som rörde sig i hennes huvud. Ibland har hon verkat så... avlägsen på något vis.
Men nu, nu vet jag att även hon ser Mio som en självklar familjemedlem som också har en plats i hennes hjärta, på hennes vis. Och det gör mig så varm inombords.
För det är så, även om vi aldrig fick lära känna honom, så har han en plats i familjen - och i allas våra hjärtan.
Storasyster och den lillebror hon bevarar i sitt hjärta. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar