Och så kom det över mig igen, bara sådär. "Såklart" i bilen till en vacker låt. Blir lika överrumplad varje gång jag bryter ihop i bilen, måste behålla skärpan på motorvägen.
Fortfarande förvånas jag på något vis av att tomrummet och saknaden av honom är så stor.
Det är inte förrän nu jag verkligen kan tänka klart en tanke om vad som har hänt; tänka på vad det är som verkligen gått mig förlorad. Visst har jag varit medveten om det tidigare också men nu kan jag tänka djupare på vad det är som gått oss förlorat utan att för den sakens skulle bli liggande hemma i soffan.
Vi har förlorat något stort, någon som är oersättlig.
Vi har förlorat det som skulle bli vårt barn här på jorden. En älskad familjevän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar