Vacker dyster dag.

Tung dag med många, många tårar och många, många funderingar på livet och döden... och på Mio.

En vacker begravning med en underbar präst som pratade så inlevelsefullt och träffsäkert om ett mångfacetterat liv. Tror inte ett enda öga var torrt efter att hon sagt sitt om det. Verkligen vackert, sorligt, tänkvärt och så .... sant. Hon avslutade det talet med nedanstående, och det är värt att anamma.

"Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du"

Med dessa ord säger jag tack och god natt för i dag. Finns ingen anledning att fortsätta den här dagen då allt ändå bara känns ledsamt och tungt.