Om att förlora någonting kärt, ett efterlängtat barn halvvägs in i graviditeten. Om tiden efteråt och hur en graviditet därefter kan vara. Ständigt med vår Mio, vår älskade Mio, i minnet. Då, nu och för alltid.
onsdag 21 mars 2012
Saknad
Vet ni vad som är fel? Det är att känna att man vill ner till minneslunden där ens bebis ligger död och begraven. Nu när vårens solstrålar börjar ge sig till känna mer och mer andas det Mio i hela sfären runtom mig. Och det gör ont. Våren som annars är någonting positivt har för mig numer dubbel innebörd. Det vackra i naturen börjar återuppstå samtidigt som det för den här familjen innebär så mycket sorg. Men vem vet, kanske går det att lära sig leva med, att våren alltid kommer vrida om lite extra i hjärtat på mig när solens strålar träffar mitt vinterbleka ansikte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar