I går var ingen bra dag. Bebisen hade lagt sig på något konstigt sätt att jag i princip inte kände mer än små, små förnimmelser av rörelser. Annars brukar ett säkert knep för att känna bebis vara att lägga sig på höger sida (den verkar ligga till höger i min mage) - då brukar det bli fart på den, det gillar den inte. Men i går när jag försökte var det bara helt... dött.

I dag känns det bättre. Den har fått in några ordentliga kickar som gör att jag inte behöver fundera på om den lever eller inte.

I dag ska vi iväg på ett tillväxtultraljud. Jag både ser fram emot det och inte. Är fruktansvärt rädd för att det ska visa sig att bebis inte mår bra därinne i magen. Det är skräcken.

Om nu allt visar sig se bra ut, ska jag och mor min åka iväg och titta på lite bebiskläder. Ja, hittar jag något ska jag nog våga mig på att köpa något plagg, även fast det känns skitläskigt. Men det kanske blir ett tecken på att jag faktiskt väntar barn och inte på att det ska gå åt helvete, igen. Ett hopp om livet, liksom.