Han lämnade ett stort tomrum i mitt hjärta. En saknad som aldrig kommer mättas. Ett naggat mammahjärta. Han lämnade oss med en massa "varför" och en nyfikenhet på vem han hade blivit. Han lämnade mig med en sorg som var som ett öppet brännsår, i mitt hjärta. Det har aldrig gjort så ont i mig någon gång. Det var en helt ny smärta som uppenbarade sig, en sorg som brände inom mig varje dag, dag som natt. Den orättvisa och otur vi drabbades av var - och är!- svår att hantera och förhålla sig till. Så egentligen vet jag inte varför jag skulle vilja utsätta mig för riskerna igen. Eller jo, det vet jag ju - längtan efter ett till barn är så stor.
.... det växer ett nytt liv inom mig nu - och jag är livrädd.
Det är med blandade känslor jag väntar detta väldigt efterlängtade barn. Jag kan inte annat än hoppas att allt går vägen denna gång.
Det var ändå skönt att höra en 6-årings fundering kring det här med liv och död, om livets oanade vägar:
"Men om det inte går bra så får ju Mio sällskap, då kommer dem träffas i himlen! Det blir ju kul för Mio!". Älskade unge... om det ändå vore så lätt i praktiken.
Älskade Sara <3! Så glad jag blir för er skull! Har hittat tillbaka hit efter en liten "bortavaro" och kunde väl inte mötas av en härligare läsning. Å barn, ja, de har ju en förträffligt okonstlad syn på saker och ting. Nu håller jag tummar och tår för att allt ska gå vägen denna gång och att ni äntligen blir en till vid matbordet! Må så gott! Stor, varm kram.
SvaraRaderaTACK! <3
SvaraRaderaGRATTIS vad härligt att höra Sara!
SvaraRaderaKram Elin (mars-02)