Det magonda fortsätter göra ont men nu är det mer som att magen håller på att tänjas ut och inte sammandragningar. Det känns att magen har växt för nu får jag definitivt inte igen jobb-byxornas översta knapp och när jag sätter mig får jag dessutom knäppa upp den nästöversta också. Jag hoppas det tyder på att den där inne växer normalt...
Det är många tankar som snurrar i min skalle och inget konstigt med det. Jag tycker jag är rätt bra på att hålla oron i schack. Men i dag tog oron över och jag ringde min barnmorska för att höra om det finns någon tid att få komma och lyssna på hjärtljuden. Som tur är så är hon gullig och ordnade fram en sådan. Sånt betyder så mycket för mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar