Det är ondag igen - dagen då han föddes men också veckodagen då jag bytte vecka då jag var gravid.
Det är första onsdagen som jag inte på rak arm kan säga hur många veckor sedan det är, jag har ju ett hum, såklart - men ändå inte så att jag är bombsäker! Jag tror att det är 9 eller 10 veckor i dag.
Och vet ni, det är faktiskt skönt att inte veta, att inte räkna, att inte känna ångest för att det blir onsdag. Det är för mig ett sundhetstecken, att jag kommer framåt och inte har fastnat i det självdestruktiva träsket. Jag vågar se framåt igen. Jag vågar tänka tanken på att försöka igen. Och framför allt så vågar jag erkänna för mig själv att allt detta är helt okej att känna; för jag vet ju, att ingenting av alla de här "framstegen" betyder att jag glömt, eller sörjer fina, fina Mio mindre.
Att våga se framåt, att våga känna glädje med gott samvete, att komma framåt i hela processen är inte en parallell likt att jag glömt. För det har jag inte, och kommer inte göra.
Men jag kommer fortsätta att blicka framåt med hopp i min tro, om att en dag kanske vi får det där efterlängtade barnet. Jag tänker känna så utan att ta ställning till vad folk runtomkring mig har för åsikter om det. Det är vårt liv, vårt val.
Jag kommer fortsätta att göra roliga saker som jag mår bra; umgås med sådana personer som ger mig energi. Jag tänker skratta med äkta glädje utan att få dålig samvete. Jag tänker leva mer i framtiden än det som varit. Visst, vi vet ingenting om framtiden men man måste ändå våga tro att det finns en dag i morgon, nästa vecka, nästa månad - för gör vi inte det, vad ska vi då med framtidsvisioner till?
En mamma som någongång burit ett barn som sedan dött, antingen i magen eller senare, kan aldrig förlora det. Jag vet att det kan låta knäppt, men det är så jag känner. Man må förlora det fysiska barnet men det efterlämnar någonting hos en som jag inte kan förklara. Ett avtryck som bara ens eget kött & blod kan lämna.
Han kommer alltid finnas med mig, alltid ha en plats i mitt hjärta, alltid, alltid, alltid. Oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar