... och så kom dagen då jag gick tillbaka och läste de 3-4 första inläggen i denna blogg. Ville kolla om jag fixade det.
Med ett tryck över bröstet och som om någon håller två händer om min hals och långsamt försöker kväva mig (ja, det är precis så det känns. Ångest?) konstaterade jag att jag är glad att alla funderingar, händelser och känslor finns nerskrivet från den dagen vi kom hem - men att jag är långt ifrån redo att läsa det.
Allt har sin tid, så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar