Tappmätning

Jaha, i dag var det då dags igen - tappmätning på agendan. Jag var spänd men inte nervös. Klockan 11:20 stegade jag och min man in på mottagningen.

Pratade lite löst först och sen var det dags.

Såg funnelingen (öppningen inifrån) tydligt men den såg inte ut att ha blivit större i alla fall. Cerklaget satt där det skulle och hon mätte, fick dock ingen siffra men det räckte med att hon sa att det såg jättebra ut. Vilken lättnad!

Hon trodde absolut att vilan och sängläget gjort sitt så det är bara att fortsätta i samma stil. Lättare att motivera sig när resultatet är fortsatt stabilt (ändock väldigt dåligt förstås).

Så händer något nu så försöker man rädda det lilla livet förutsatt att man bedömer det som ett livskraftigt barn, om inte så sätter man inte in några specifika åtgärder. Och det låter väl sunt, om än hårt i mammahjärtat.

Älskade lill* barn: Håll ut, stanna kvar!


- Posted from my iPhone