Äntligen oktober!

1 oktober!

Tänk att ett månadsskifte kan vara så efterlängtat. Och märkligt att en månad som inte är september kan glädja mitt hjärta. Det är ju bara namn på en månad, kan tyckas.

Jag är klar med min graviditet. Ja, jag har ju varit i den fram tills nu, även fast jag var så ogravid som man bara kan bli.

Jag var på väg till minneslunden häromkvällen. Tänkte på morgonen att "i dag ska jag tändas ljus på minneslunden", men på kvällen var det så mycket annat jag skulle hinna med och när jag satt i bilen från storhandlingen kändes det hela mest som att det hängde över mig. Trodde inte jag skulle känna så men i ärlighetens namn var det precis så jag kände.

Jag kände det dåliga samvetet komma krypandes... resonerade mig mig själv, kände efter och ifrågasatte varför jag skulle försöka klämma in besöket. "Det är ju september, det var ju nu han skulle ha fötts.. Det är ju mitt barn". "Klart jag måste åka dit, för att ägna honom en tanke. Känna honom nära".

Det enda jag kom fram till var att 1) Juni, oktober, januari, september.... det spelar ingen roll - han är min son lika mycket för det. 2) Jag ägnar honom inte mer tanke för att jag åker till platsen han ligger vid. Han finns alltid med mig, var jag än är och flera gånger om dagen i tankarna. 3) Han känns helt enkelt inte närmre bara för att jag åker till minneslunden - han är bevarad i mina tankar och hjärta, alltid, så jag behöver inte platsen att gå till för den sakens skull heller.

Kan tyckas att jag resonerar kallt, jag vet inte.

MEN jag är så oerhört lättad över tanken att han ligger i minneslunden här på orten. Det finns en plats att gå till de gånger jag v i l l. Hans aska i samma jord som min mormor och morfar, tanken gör mig lugn. Han kommer en dag att dela jord med min mamma och pappa, och kanske med mig också, och sina syskon. Det känns på något vis som att cirkeln sluts, ett steg i taget.

Det har nu gått ett par dagar sedan jag struntade i att åka ner till minneslunden. Det var ett par stunder med dåligt samvete men jag har nu bestämt mig för att inte ha det.

Besök i minneslunden eller ej, han finns likväl alltid nära i tanken.